Vems ärende går man?

Opinionsmätningar ska man alltid ta med en stor nypa salt. En vanlig kommentar från partiföreträdare som intervjuas och ska kommentera dåliga siffror.  Jag menar att det är en sund inställning också när det går bra. Senaste tiden har det sett gynnsamt ut för Moderaterna. Självklart är det angenämare när siffrorna pekar uppåt än neråt, men opinionsundersökningar är ändå bara substitut för "the real thing". Och ska man i allmänna val kunna kassera hem framgångar bygger det faktiskt på att man har en riktigt bra politik att gå till val på eftersom de olika partiernas förslag då sätts under lupp på ett helt annat sätt än mellan valen. Ett gäng som verkar tappa fokus just nu är Sverigedemokraterna. Efter en lång tid av stadig uppgång verkar man nu stagnera. Vad händer då? Jo partiledaren skickar tydligen brev till moderata kommunföreträdare.  För mig bekräftar det en misstanke jag har haft längd. Det finns en genomtänkt och utarbetad PR-strategi hos Sverigedemokraterna som går ut på att förmå moderata företrädare att försöka skapa regeringskris. De har nämligen sett det uppenbara som en del mer eller mindre politiskt erfarna borgerliga personer verkar vägra att ta in över sig (Troligen på grund av ytterst förståelig frustrationen över den nuvarande regeringen). Nämligen det att för att en Alliansregering ska kunna fungera i nuvarande parlamentariska läge krävs Sverigedemokraternas inte bara passiva, utan faktiskt aktiva stöd. Den strategin måste man nog ändå säga har varit mycket framgångsrik. Låt mig nu lägga in en tydlig och verkligt ärligt menade brasklappar. Jag menar inte att alla moderater som i frustration över den nuvarande rödgröna regeringen vill stoppa deras skadliga politik är "fjärrstyrda" av Sverigedemokraterna. Det jag menar är att Sverigedemokraterna har hittat den bästa av alla PR-strategier, men har ympat in sig i en redan befintlig strömning och gjort det man kan för att förstärka den. Det är skickligt politiskt hantverk. Men det är när man blir stressad (kanske av opinionsläget) misstagen begås och man avslöjar sig. Och frågan är om det inte är det vi har sett nu. Inte lika mycket pekar längre i rätt riktning för SD och siffrorna börjar som sagt stagnera. Nervositeten verkar ha blivit så stor att de går över gränsen för vad som är skickligt politiskt hantverk. Till att nu bli plumpt och ganska uppenbart. Skandaler av olika slag har ju inte påverkat SD nämnvärt tidigare. Det har jag inga illusioner om att detta kommer göra heller. Men jag hoppas på att flera moderater och opinionsbildare (som naturligtvis precis likt mig vill byta ut Stefan Löfven mot Anna Kinberg Batra som statsminister så snart som möjligt) börjar reflektera över vems ärenden man faktiskt går.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *